Bland benlindor och blomkrukor skapas liv på papper

Ett reportage på Vård- och omsorgsprogrammet

Det är lektionstid på skolan. Eleverna lyser med sin frånvaro i korridorerna. Plastmattan gnirkar under fötterna och inte ens i cafeterian sitter det någon. Utanför fönstren mot innergården fortsätter regnet strila ner. Tidiga december bjuder inte in att tänka på den förestående julen, men genom fönstren skymtar några julganskulor som lojt rör sig när någon går förbi personalrummets nyss uppställda julgran. Genom dörrfönstret in till Vård- och omsorgsprogrammet ser man istället pennor som rör sig, papper som skickas och ett och annat utslag med händerna. VO-eleverna skapar liv.



Klassen är inte särskilt stor, och några elever är dessutom frånvarande idag. VO-tvåorna håller till i ett trivsamt och gemytligt rum, utrustat med diskbänk, bilder på väggarna och en trevlig stämning. Runt det centrala bordet sitter Emelie Söderqvist, Edona Berisha, Ida Gustafsson och Ida Lund. De är inbegripna med att fylla i levnadsberättelser, vilket är dokument som upprättas och används som ett verktyg för ett individanpassat tänkande inom äldrevården. I detta fall är det fiktiva personer som tas fram, och att skapa sådana kräver både kunskaper, eftertanke och fantasi. Detta gör eleverna som ett första steg i kursområdet Dokumentation. Levnadsberättelsen kommer sedan att fyllas på med en vårdplan som sedan också kommer att genomgå diverse utvärderingar. Det dokumentära arbetet torde bli ganska verklighetsnära då eleverna redan stiftat bekantskap med äldrevården sedan praktikperioden i ettan.




Just praktiken, eller Arbetsplatsförlagt lärande (APL) som det egentligen heter, är en viktig del i utbildningen och är planerad på så vis att eleverna är ute fyra veckor redan i ettan och sedan sex veckor i både tvåan och trean, vilket innebär mer praktiktid än många andra utbildningar. Emelie gjorde sin första praktik inom äldrevården och hon berättar att det man då hade pratat om i undervisningen tydligt visade sig i praktiken. Man inriktar sig en del på just äldrevården då närområdet har en i många fall äldre befolkning. Ida G hade aldrig tidigare besökt ett äldreboende, så det var nytt och inte som hon egentligen hade föreställt sig, men mycket lärorikt. Praktiken i ettan koncentreras således till just ålderdomshem medan man i tvåan tar ut svängarna något mer och tittar på hemtjänsten, LSS-boenden och liknande. Arton år fyllda kan eleverna i trean med sin ryggsäck av kunskaper själva välja vart de vill förlägga praktiken, och sjukhus är naturligtvis populärt, även om utbudet är något begränsat, med NÄL i Trollhättan och Centralsjukhuset i Karlstad som närmaste orter.




Något av det speciella med utbildningen är att man kan sitta samman i en liten, tight grupp och arbeta berättar Edona. Arbetssättet är varierat och man har tillgång till metodrummet som är fullbelamrat med programspecifik utrustning. Antingen hämtar man den utrustning man behöver eller besöker själva salen. De flesta berättar att de kommer läsa vidare till sjuksköterskor, och arbetssättet kommer säkerligen att gagna dem i de framtida studierna. Ida G och Ida L började sin utbildning på Herrgårdsgymnasiet i Säffle men har bytt till Karlberg i tvåan. Det finns vissa skillnader på utbildningarna, men det Ida G och Ida L i första hand nämner är trivseln på skolan. Lisbeth Svedehag, huvudlärare på programmet, framhäver att de är bra på bemötande och att det är något de arbetar mycket med, tillsammans med goda relationer och ett demokratiskt arbetssätt. Edona betonar att eleverna har stort inflytande på undervisningen, och skrattar tillsammans med Emelie när de påpekar att detta ibland blir kan bli av det något komiska slaget, som när de anordnade rullstolsrace genom skolans korridorer. Vi har roligt, konstaterar Emelie.









Programmet är inte upplagt efter inriktningar, utan man har tagit fram två skilda profiler: Sjuksköterska och Yrke där den förstnämnda ger grundläggande behörighet till universitet och högskola, och den särskilda behörighet som krävs för bland annat sjuksköterske- och sjukgymnastutbildningen. Den andra profilen är en fördjupning inom de yrken som eleven kan arbeta inom direkt efter avslutat program. Hemsjukvård och Vård- och omsorgsspecialiseringar ingår här. Samtidigt erbjuds alla elever sommarjobb i Åmåls kommun under hela studietiden, så möjligheterna till jobb är stora. Både Ida G och Ida L har timanställningar idag och säger att om man bara sköter sig på praktiken så är det inte svårt att få jobb.





Det tidigare omtalade metodrummet når man om man stiger ut genom hemrummets dörr, går genom de gräddfärgade korridorerna vid språksalarna, genom VUX och ut i det kylslagna duggregnet. Den mindre huskroppen mittemot utgången tar där emot med sina knallorange dörrar som riktigt ivrigt pockar på uppmärksamheten. Innanför en av dessa breder det väl tilltagna metodrummet ut sig, många gånger inhysande vuxenstuderande i en vid hästskoformation. Kring väggarna närmast klamrar sig de fullbelamrade skåpen fast. Rullatorer, benlindor, tvättutrsutning, sängar, allsköns attrapper, rullstolar, kateter, HLR-utrustning, pulsmätare osv. osv. trängs inuti, framför och mellan skåpen. Staplade på varandra reser sig prylar och lådor som ett mindre berg i ett något rymligare hörn av salen. De vuxenstuderande använder lokalen måndag till torsdag och gymnasiet har endast tillgång under fredagar. Edona säger, och de övriga håller med henne, att det allt ändå vore bra med ett eget metodrum.




Fast nu finns det många delar i Vård- och omsorgsutbildningen. Att skapa liv kan man göra på papper och Lisbeth för sina skyddslingar likt en flockledare tillbaka genom korridorerna mot hemrummet. Eleverna skuttar fram och småkivas. Känslan av en nästan familjär stämning ligger på lut, och när de går in i sitt eget rum, med blommor i fönstren och pysselboxar i hyllorna, framstår man inte långt ifrån som en syskonskara.


Text: Stefan Lennemyr

Bild: Per Elwing








Sidan uppdaterades 2017-10-03

Synpunkter på sidan?