Vurrande borrar och blåskimrande CAD-ritningar visar framtiden

Ett reportage på Teknikprogrammet


Korridoren på första plan flankeras av dörrar i dova färger. Solkatter skuttar över en soffas blanka yta där en elev precis har satt sig till rätta. Väggarna är målade i två fält av en grågrön nyans och på golvet sträcker sig en ljust brunmelerad plastmatta framåt. Framåt och inåt mot nästan dolda utrymmen. Innanför en mörkblå dörr öppnar så en välfylld verkstadsmiljö upp sig. Ljuset utifrån ger sken av att våren nalkas. Det strömmar in genom rader av fönster och får de röda svetsdraperierna av tjock plast att glöda. Svetsbås är uppradade längs väggarna och allehanda maskiner väller fram över betonggolvet. Kontoret längs ena väggen är som sig bör överbelamrat med datortillbehör, verktygskataloger och kaffekoppar. Bredvid lyser en avskalad sal upp i skenet från datorskärmar.


Teknikprogrammet är åter ett alternativ att söka på Karlbergsgymnasiet fr.o.m. läsåret 15/16. Programmet, och en tillhörande maskinpark, har funnits på Karlberg tidigare, men sedan ett par år tillbaka har programmet endast gått att läsa på Herrgårdsgymnasiet i Säffle. Maria Kristoffersson berättar att hon bytte från Herrgårn till Karlberg under omvalsperioden när hon fick veta att det startade upp igen. Något hon saknade efter ett besök på Herrgårn, och som gjorde omvalet lätt, var att där finns det ingen verkstad. Sara Karlsson hade också valt Teknikprogrammet på Herrgårn men ändrade sig när det blev tillgängligt i Åmål.

Den första teknikklassen består av fem elever och läser till stor del med Naturettor, då många av grundkurserna är desamma. Maja Hallén började till och med läsa på Naturprogrammet under två veckor innan hon bytte till Teknik. Emil Ellenius bytte under första veckan från Natur. Han gillar att syssla med datorn och andra tekniska prylar, så han såg att Teknik skulle passa honom bättre. Gemensamt för alla eleverna är, som Ali Al-Nasser uttrycker det, att man har valt Teknikprogrammet med tanke på vidare studier till olika ingenjörsutbildningar.

Inför nästa år så är siffrorna för förstahandssökande till Teknikprogrammet på Karlberg hela 28 stycken. ”Lite grann är det vår förtjänst att det är så mycket nya elever nästa år” säger Emil och syftar på de besök man företagit ute på högstadieskolor i upptagningsområdet. Programansvarige Christian Bruce är inte riktigt så försiktig, utan lyfter fram deras positiva, drivna ambassadörskap för programmet som mycket viktigt för de goda siffrorna. ”Man får en riktigt bra utbildning” konstaterar Maria ”bara man är beredd att plugga, för Teknik och Natur är de tyngsta programmen på skolan, med svåraste matten och fysiken.” Ali skjuter in att de mer praktiska perioderna under veckan både ger särprägel och en typ av brejk från hårdplugget.



Maria, Emil och Ali visar upp vad de gör i datasalen och glufsar samtidigt med högsta välmåga i sig av en jättelik godispåse som de fått från huvudlärare Janne Svensson, vars son blev av med den på flygplatsen. Datorerna är utrustade med olika ritprogram som AutoCAD och Inventor, och två av datorerna har kommandoprogram för att maskinerna ute i verkstaden ska kunna realisera vad eleverna skapar. Emil visar upp en skiss framtagen med ett CAD-program och Maria berättar om hur de redan har tagit fram en komponent för ett företags räkning genom CAD/CAM. För tillfället håller de på att tillverka ellådor som de ska använda i egna, vidare experiment.

Emil tar täten och agerar ciceron när vi ger oss ut på verkstadsgolvet. För att få fram delarna till ellådorna skickas ritningarna till en nibbler, eller metallkap, som skär ut de olika bitarna. Dessa behöver sedan bockas till och det finns både automatiska och manuella bockningsmaskiner när vi fortsätter framåt. Komponenter kommer sedan att skruvas in innan delarna monteras till färdig produkt. ”Det är på tal att vi ska skaffa en 3D-skrivare också” upplyser Maria. ”Fast det finns redan nu andra sätt att göra detaljer i 3D” framhåller Emil och syftar på skärandeverkstaden längre ner i korridoren.

En stor robot står centralt på golvet, men verkar lite inkurad i ett eget bås. Den kan manövreras på flera olika sätt och utrustas för olika ändamål. Fast nu står den tyst. Allt arbete sker inte med datorns hjälp. Sara och Maja står vid varsin pelarborr och tillverkar manuellt monteringsblock till lådorna. Janne berättar att man blandar old school och hi-tech, för att få största möjliga bredd.

Nästa års söksiffror är mycket bra med en mer än 500-procentig ökning. ”Det är helt otroligt, men jag hade det lite på känn” säger Janne. Han har märkt av att det har funnits ett teknikintresse, och Säffle har inte samma resurser som Karlberg. Eleverna utnyttjar de bästa delarna från Elprogrammet och det bästa från Industriprogrammet. De specialiserade verkstäderna inom svetsinriktningen och skärandeinriktningen ligger i framkant vad maskiner beträffar. Och framförallt satsar man på att tillhandaha den allra bästa mjukvaran, berättar Janne. Men resursutnyttjandet innebär också att använda sig av det bästa även från andra delar av skolan. Redan nästa lektionstillfälle ska eleverna exempelvis träna skissteknik, och då är det bildateljén och bildlärare som ställer upp med sitt kunnande.

Eleverna har samlats kring pelarborrarna och hjälper småpratande varandra att bli färdig med delarna. Doften av olja och metallspån kring borrarna är påtaglig, och påtaglig är också hur lätta till sinnes som eleverna framstår. Man märker av en känsla av samanhållning och stolthet över att bemästra uppgifterna. Arbetet flyter på i ett lugnt och metodiskt tempo. Ett konstant surrande hörs från fläktsystemet och här och var pyser det i luftslangar. Ett vurrande från borren, en blåskimrande CAD-ritning i ögonvrån och bilden av elever som tillsammans lutar sig ner och inspekterar ett monteringsblock sammanfattar vad Teknikprogrammet handlar om.

Text: Stefan Lennemyr

Bild: Per Elwing och Anders Österberg

Sidan uppdaterades 2017-10-03

Synpunkter på sidan?