Stand-up och stå för vem du är

Karlbergs internationella temadag 2017



Med närmast blygsamma steg kommer Soran Ismail in på en aulascen fylld över breddarna. Han är kort och iklädd svarta byxor, svart T-shirt och en svart jacka. Till det svart hår och svart skägg. Och ljusgrå joggingskor som får hans fötter att se lite för stora ut. De allra flesta känner dock till Soran och vet att den första anblicken och hans lågt mumlande ”hallå” följt av en tafatt handviftning rimmar dåligt med slagkraftiga sanningar och ögonöppnande instick i samhällsdebatten. Hans ögon skjuter redan fram och tillbaka på ett sällsamt sätt. Det lovar gott.



”Är du svensk eller kurd?” Det var en fråga Soran fick av sina kompisar när han var liten och det är en fråga som har följt honom genom livet. Pojkarna som frågade honom det under mitten av nittiotalet menade egentligen inget ont, utan var mest intresserade av i vilket kvartersgäng av småpojkar han hörde hemma. Men grejen är att han alltid har sett sig själv som ”100 procent både ock”. I Sverige verkar vi dock ha svårt att se nationalitet och etnicitet som två separata saker. Etnicitet är dina rötter och nationalitet är det som står i passet. Det är inte samma sak förklarar Soran med emfas. Ett stort rabalder kring detta bröt ut i december 2014 när Sveriges andre vice talman Björn Söder från Sverigedemokraterna inte heller kunde se den skillnaden. Exempel som detta använder Soran under sin föreläsning om identitet och varvar med humoristiska vändningar.


”Alla är sköna med sina vänner. Hitler var skön mot sina vänner”. Det som spelar roll är istället hur vi är mot de som inte är våra vänner. Hur tar vi emot nya elever i klassen? Eller hur tar vi emot nyanlända människor i vårt land? Soran utgår från att det är de som befinner sig i ett utanförskap som ställer till med problem. Vi behöver alltså, om inte annat så åtminstone för vår egen skull, inkludera de som kommer nya i gemenskapen. Han ger ett tänkvärt exempel från sin tid som telefonförsäljare då han skulle propsa på kalsonger till inte ont anande hemmafäder. Chefen uppmanade honom att byta namn i luren. Upprörd gick han inte med på detta. Problemet var att ”Soran” inte var någon vidare lyckad säljare av Y-frontare. När han tog namnet ”Johan” sålde han däremot väldigt bra. Han var alltså tvungen att ge upp en jättestor del av sin identitet för att kunna göra sitt jobb. Soran är tydlig med att påpeka att de flesta inte är rasister som sitter med hakkors på väggarna, MEN när en telefonförsäljare ringer och stör så är vi misstänksamma mot namn vi inte känner igen. ”Soran” känner vi ingen medan ”Johan” känner vi alla ett par stycken. De är våra vänner och alltså reko killar som man kan lita på.





Humorn är lågmäld och accentueras av handrörelser och emellanåt små, nästan ohörbara kommentarer. Det vittnar om en modern svensk stand-uptradition och vissa halvelaka tjyvnyp smyger sig in, men i det stora hela är det ett putsat framförande vi får ta del av. En tydlig stand-upinfluens är hur Soran tar ut ett par elever på första raden som till allmän förtjusning genom hela framförandet får stå för komiska utsvävningar. Den lycklige (?) på första bänk får lära sig om både Åmål-Mellerudsrivalitet och vikten av att hålla masken när ens vänner fiser illa. Annars vävs humorn ihop med det allvarsamma eller visar på tvetydigheter och absurditeter. Exempelvis viftar han med några typiskt jantelagiga svenska uttryck som ”så kul ska vi inte ha” för ”det är en dag i morgon också” och får oss att inse hur märklig en sådan mening skulle te sig för… ja, snart sagt alla som inte är svenskar antar jag.


Den komiska sidan av framträdandet hamnar i skymundan när vi får ta del av tre kortare videoklipp som tar upp identitet och rasism. Först visas hur Morgan Freeman i det stilbildande nyhetsmagasinet ”CBS 60 Minutes” blir mycket upprörd över att behöva prata om sig själv som svart och att afro-amerikansk historia särskilt ska uppmärksammas med en ”Black History Month”. Han menar att det enda sättet att komma ifrån en uppdelning av människor är att se alla som individer och inte prata om etnicitet över huvud taget. Soran visar sedan ytterligare två filmsekvenser som med förödande tydlighet visar hur människor agerar på ett sätt som blir rasistiskt, utan att de själva definierar sig som rasister eller ens har en tanke på att deras handlande är just rasistiskt.


Sorans slutsats är att ”det är väldigt viktigt att förstå att man inte förstår”. Om man säger ”negerboll” (ett ord som tar emot att ens citera i text) behöver man inte vara rasist menar han, MEN man behöver titta på saken från ett annat perspektiv. Från någon annans perspektiv. Det finns gott om rasistiska uppfattningar i vårt samhälle, men det finns inga rasister om man ställer frågan till folk. Vilket kan tyckas märkligt. Soran har själv letat Sverige runt efter någon som kallar sig rasist. Det visade sig i princip omöjligt och den enda han till slut hittade bodde på Åland. Denne hade flytt Sverige för att det hade kommit så många invandrare. ”Så han flyttade till Åland. Och blev invandrare”. Det är kul på riktigt.

Text: Stefan Lennemyr

Bild: Per Elwing

Sidan uppdaterades 2017-10-03

Synpunkter på sidan?