Petter med språket som vapen, ventil och helande kraft


Det händer mycket på Karlberg. Stora tillställningar och mindre. I skolans regi som schemabrytande aktiviteter under kvällar och helger. Som ett enda exempel på tillfällen anordnade inom skolans regi tänkte vi berätta när rapparen Petter gästade Europeiska språkdagen under september månad.

Aulan släcks ner strax efter att publiken har satt sig till rätta. En filmkamera monteras uppe i en sidotrappa. Framme på scen rör sig några lärare och en kepsprydd man. Lamporna blixtbelyser scenen och rektor Roger Engström kliver fram med mikrofonen och ger ett kort intro. Han berättar att han under lång tid har haft tre CD-album liggande i bilen. Artisterna är Eminem, Frank Zappa. Och Petter. Så det är med tydlig förväntan i rösten Roger presenterar upphovsmannen till albumet som för sjutton år sedan visade vägen för en ny typ av språkanvändning i Sverige.

Petter tar genast scenen i besittning. Det är ett naturligt element där han under den följande timmen i avslappnad elegans sprider sin livshistoria, och visar hur den resulterade i ett artisteri med språket både som vapen och ventil. I vita sneakers, mörka jeans och svart T-shirt med texten SÖDER över bröstet ser han ut som en mycket städad hiphopare. Den särpräglade stockholmsdialekten finns naturligtvis där, men slangspråket har också städats upp ordentligt. Kanske har Petter växt upp.

Kanske har han växt upp, men det är i så fall ytliga attribut som bytts ut. Han startar sin berättelse om barndomen med att jämföra sig med en unge han träffade för ett par år sedan. I sann stand-upkoreografi återger han mötet med den hyperaktive sexåringen som ena stunden kunde gå in med liv och lust och skickligt utföra något, för att minuten senare helt tappa intresset och ge sig hän något helt annat. På ett talande sätt har Petter förflyttat oss tillbaka till Södermalm i slutet av sjuttiotalet.

Hela registret av handdrörelser och övrigt kroppsspråk används tillsammans med röstlägesskiftningar och en och annan röstimitation när han så återger sin uppväxt och skolgång. Det är en i stora stycken fin historia där hans mor höll honom under sina vingar i alla lägen och fadern var kulturellt intresserad och insatt. Men det var också dessa drag som på sätt och vis fick Petter att gå en tidigare otrampad väg.

Han lärde sig aldrig riktigt läsa och skriva i skolan. Vissa framsteg gjordes dock redan på dagis när han hade lärt sig skriva tre bokstäver i följd, exempelvis storasysters namn ÅSA. Storebror hjälpte honom då att lägga till ytterligare tre bokstäver genom att använda bindestrecket, och då blev det FIS-ÅSA. Mamma gjorde dock allt för sina barn och fick ett antal år senare in sin yngste son på humanistisk linje på Södra Latin. Det blev inte riktigt bra med både dyslexi och ADHD i den miljön och utloppet blev rollen som klassens clown. Än allvarligare var det att han under lång tid trodde sig vara mindre intelligent.

Amerikansk kultur hade varit bannlyst i hemmet. Men hans storebror tillhörde ändå den första generationens hiphoplyssnare i Sverige, och Petter blev helt inne på detta. Han ville inte vara som de kralliga mainstreamkillarna i Manowar, utan ville få en egen identitet. Han ville vara annorlunda de andra barnen på något vis och såg då de amerikanska hiphoparna som några att se upp till. Sedan lågstadiet har hiphopens kärna alltid funnits där hos honom.

Efter gymnasiet blev räddningen Komvux. Där fick han upp ögonen för litteraturhistorien och skrev låtar med inspiration från de stora verken. Rader och uttryck från Goethe, Hemingway, Cervantes, grekisk mytologi osv. lades in, dels för att det lät bra i sammanhanget, men också för att de var betydelsebärande. Litteraturen hade öppnat ögonen på Petter och han vågade nu ta sina ambitioner till en ny nivå. Sina första låtar framförde han i Thomas Rusiaks kök. Och imponerade stort.

Litteraturen har sedan den stunden alltid funnits med i Petters skrivande. En ny värld fanns nu tillgänglig och gav uttrycksmöjligheter han inte varit med om förut. Killen med dyslexi och ADHD kunde ge sin bild av verkligheten genom musiken. Han hade fått ett nytt språk. Skrivandet är en helande kraft, med Petters egna ord, och han har gett andra i liknande situation möjlighet att upptäcka detta, inte minst i boken 16 rader.

1998, en stund efter Rusiaks kök, gav Petter ut sitt första albumet Mitt sjätte sinne med låtar som ”Vinden har vänt” och ”Mikrofonkåt”. Det är samma album som rektor Roger fortfarande spelar i bilen på väg till jobbet. Och det är samma album som kanske kan leda vägen för de som känner att de saknar ett eget språk.

Text: Stefan Lennemyr

Foto: Per Elwing och Anders Österberg

Sidan uppdaterades 2017-11-13

Synpunkter på sidan?