Natureleverna i Åk 2 har varit på roadtrip till Karlstad.

Huvudattraktionen var en halvdags föreläsningsserie på CCC om journalism och yttrandefrihet anordnat av Mediekompass – Tidningen i skolan. Därefter följde lunch i egen regi och ett besök på Brigadmuseum innan hemresa till Åmål.

Sorlet flöt som en matta över CCC:s stora föreläsningssal när nästan 1600 gymnasieelever från Värmland och Åmål i det närmaste fyllde plan 3, 4 och 5. Uppmärksamhet framåt infann sig dock genast när talarna gjorde entré och under 3,5 timme satt publiken tyst och lyssnade. En del mobiler syntes i vimlet, fast nu var det också så att lyssnarna uppmanades att messa in frågor till talarna.

Initiativtagare Lars Lönnberg inledde den fyra talare långa föreläsningssviten. Han redogjorde för tidningens roll i samhället och vikten av källkritik. Han gav tydliga exempel från Ryssland och Sverige på likartade situationer som kan ge helt olika konsekvenser. Lönnberg berättar att i ett land som Ryssland händer det att journalister pliktar med sina liv för samma avslöjanden som kollegor i Sverige avsätter chefer med och vinner journalistpris för.

Solveig Voyce, chefredaktör på Säffletidningen, tog upp lokaltidningens roll i samhället och hur kraftfullt folk kan reagera på vad som skrivs där och vilka konsekvenser olika publicistiska beslut kan få. Hon tar avstamp i Sverigedemokraternas framgångar i senaste valet och berättar om vilka utomparlamentariska åtgärder vissa tar sig som inte håller med om vad chefredaktören skriver om rasism och ensamkommande flyktingbarn på ledarsidan.

Under Lönnbergs och Voyces föreläsningar fick eleverna göra en del, mer eller mindre jobbiga, val som de markerade med röda och gröna lappar. Detta var ett uppskattat moment som fick publiken mer delaktig samtidigt som de också uppmanades ta ställning. SMS-frågorna strömmade till under föreläsningarna och en kortare frågestund utifrån dessa följde sedan på föreläsningen.

Efter en fruktpaus var det sedan dags för Betlehem Isaak, dotter till den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som nu suttit i fängelse i drygt fjorton år utan rättegång att berätta historien om sin far och vad som händer i ett land när yttrandefriheten sätts ur spel. Hon berättade att hon inte hört sin fars röst sedan 2005, men ändå känner inom sig att han fortfarande lever.

Dragplåstret och den naturliga avslutaren på dagen intog sedan scenen. Martin Schibbye är frilansjournalist med den tydliga målsättningen att skildra hela saken; att visa alla delar av en historia. Han berättade om hur han tidigt i karriären kom fram till detta beslut när han intervjuade en fd. sexslav. Hon som ställde honom en motfråga: Vad kan ditt reportage åstadkomma? Varför pratar du bara med mig? Varför pratar du inte också med de män som köpte mig? De som sålde mig? De som smugglade mig genom bergen? Varför gjorde de detta? Vad är drivkraften?

Martin Schibbye vill visa de ”bortglömda” konflikterna och de vita fläckarna på kartan. På egna ben ska man komma nära det som beskrivs; man ska befinna sig på plats för att kunna ge en rättvisande bild. Därför ser han ibland något liberalt på lagar och bestämmelser. Det var det som satte honom och fotograf Johan Persson ordentligt i skiten under ett uppdrag i Etiopien år 2011.

På ett känslosamt och ofta humoristiskt, och alltid medryckande, sätt skildrar Schibbye hur de båda svenska journalisterna infångades, arresterades och sedan genom fabricerade bevis dömdes som terrorister till fängelse i elva år. Den etiopiska regimen använder en terrorlagstiftning som fått spridning efter 9/11 och som kan användas till att kriminalisera viss journalistik. Men Schibbye berättar om hur han själv och Persson i detta fall främst användes för att statuera exempel från regimen till de inhemska fria journalisterna.

Det jobbigaste var varken elvaårsdomen eller skenavrättningarna, säger Schibbye, utan att berövas sin yttrandefrihet. Det faktum att han inte vågade prata med någon om något som alls skulle kunna klassas som politik, eller knappt tänka på det, skrämmer honom ännu. Schibbye har vigt sin karriär åt att visa flera vinklar på verkligheten och har fortsatt detta arbete genom att vara med och skapa Blank Spot Project – ett projekt som förmedlar journalistiska reportage helt utan mellanhänder.

Så det är ändå med en positiv känsla inför framtiden som natureleverna i Åk 2 beger sig ifrån en sprängfylld förmiddag i det fria ordets tecken. Matköernas krånglande kort och militärstrikta guider på Brigadmuseum får vi berätta om någon annan gång.

Sidan uppdaterades 2017-10-03

Synpunkter på sidan?