Oljepengar, vapenmakt och varma medfångar


”När jag gick i gymnasiet så hade de flesta föreläsarna lyckats med något” börjar Martin Schibbye. ”Det här” fortsätter han, ”är en föreläsning om någonting som går helt åt helvete.” Idrottshallen är fylld. Rektor Roger Engström har presenterat och hälsat välkommen. Resan kan ta sin början.




Martin Schibbye är den frilansande grävande journalisten som verkligen åker ut i verkligheten för att ta reda på saker. När han skrivit om klimatförändringar så har han klättrat upp på glaciären för att kunna ta reda på om isen smälter eller inte. Det är liksom ingen åsiktsfråga om den gör det, men man måste vara på plats för att kunna ta reda på det. Eller som fallet var när han och fotografen Johan Person spärrades in; det startade med det svenskkopplade bolaget Africa Oil som skulle börja utvinna olja ur Etiopiska Ogadenregionen och frågan var om det rådde krig där eller inte. För regeringen sa att det inte gjorde det, medan de som flydde området hade en annan syn på saken. Schibbye var intresserad av vilken effekt oljeutvinningen hade på civilbefolkningen.





Genom värdighet, kul anekdoter och stämningsfulla språkliga bilder får vi under en timme stifta bekantskap med militärer och fångar, poliser och journalister i ett rättslöst ökenlandskap och livet bakom korrugerade plåtmurar där knarklangarna suktar efter Justin Bieber i högtalarna. Detta är historien om ett storpolitiskt maktspel som blir hanterbart att greppa när man ser det genom de enskilda människorna, men detta är också historien om just de enskilda människorna som annars riskerar att komma bort i makthavarnas och oljemagnaternas förhandlingsbord. Med ett tydligt kroppsspråk understryker Schibbye ideligen det han säger och visualiserar det engagemang och den inlevelse som han uttrycker i sin historia med händerna.











Terrorlagstiftningarna efter 9/11 har på många ställen gjort journalism likställt med terrorism, och Schibbye insåg att det var för att han var just journalist som han och fotografen Johan Persson satt där de satt. I polisfängelset, där de satt innan de blev dömda och flyttade till ”omskolningsanstalt”, var alla interner oppositionella mot regimen på olika vis. Förespråkarna för mänskliga rättigheter - satt i fängelse. De som ville berätta att militären fördrev den egna befolkningen så internationella och svenska oljebolag kunde etablera sig - satt i fängelse. De som ville se en annan regim än parlamentariker som skenavrättade folk i öknen – satt i fängelse. Och där sitter de fortfarande.





Etiopien är ett land som IKEA, HM och Volvo håller på att etablera sig i berättar Schibbye. Man kan tillägga att Nordea har lagt stora summor i Lundinägda Africa Oil de senaste åren. Området är en veritabel guldgruva för företag och det svenskarna fick höra när de fick en chans att undslippa fångenskapen var att inte ens Sverige skulle komma att ge upp de handelsförbindelserna för deras skull. Martin Schibbye och Johan Persson tvingades ge Etiopien rätt; de bad om ursäkt och bad om nåd. Och fick den. Något de inhemska journalisterna inte har att se fram emot. Schibbye vill ändå avsluta i positiva tongångar och visar på hur demonstrationer de senaste månaderna skakat landet, vilket ändå får anses hoppfullt inför framtiden.

Text: Stefan Lennemyr
Foto: Per Elwing


Sidan uppdaterades 2017-10-03

Synpunkter på sidan?