Att våga se möjligheterna och sälja burkar med hår

Marika Carlsson på Europeiska språkdagen

Hon kommer ut till applådskaror med vänsterarmen pumpande. Håret står som en vildvuxen gloria och ögonen skjuter runt i aulan. Marika Carlsson vill ha uppmärksamhet, kräver den och får den. Förstås. Som det komiska proffs hon är golvas man direkt och låter sig välvilligt svepas med i Europeiska språkdagens huvudnummer. Under rubriken ”Hur blev det så här?” pratar hon om självförtroende och att skapa egna möjligheter, mot bakgrund av hennes uppväxt som adoptivbarn från Etiopien.


Som liten flicka i Mönsterås under mitten av sjuttiotalet var den mörka hyn något som drog allas blickar till sig. Hon var unik, och solade sig lite i uppmärksamhetens barnsliga glans. Hon skämtar om tillfällen där hon försökte se mager och utmärglad ut när hon gick förbi gummor på stan, för att få en liten allmosa, som snart nog gick vidare till godishandlaren på hörnan. Eller hur hennes mor slog mynt av allt folk som flockades runt dottern genom att saluföra afrohår på souvenirburk när de gick därifrån. Sanningshalten är svår att spåra bland skämten, men Carlsson visar på hur okunskapen kan tangera det smått absurda. En fruktbar väg att gå i den miljön blir förstås att se möjligheter istället för svårigheter.


Det var som sjuåring när hon precis flyttat till Lund som hon första gången fick höra att svarta inte hörde hemma i samhället. Detta följer henne sedan genom livet. Sin första anställningsintervju gick exempel inget vidare. Ett så svenskklingande namn kunde väl inte kopplas till den mörka tjejen som, ensam, satt på soffan och väntade på en intervju. Hon förbisågs flera gånger och ilsknade sedan till. Gränskontroller har alltid varit ett dilemma. Som boende i Skåne passerade hon många gånger tullbåsen mellan Sverige och Danmark. I minnet har naglat sig fast ett tillfälle när hon hade knappa fem minuter till att tåget skulle gå, och tulltjänstemannen tittade på henne, ner i passet, på klockan, på henne, ner i passet, på klockan…i fem minuter, för att sedan släppa igenom henne till ett tomt spår.

Danska tulltjänstemän med neandertalkapacitet och snörpmunnade mellanchefer med bock i alla rutor på fördomstestet gestaltas glimrande. Iförd en vit t-shirt under öppen collegetröja och kraftigt mönstrade pösbyxor ger hon prov på skådespelartalanger som med enkla medel riktar spetsar mot intolerans. Hon för fram den bästa sortens standup på Karlbergs aulascen. Det är en show med dräpande komik som hela tiden bottnar i ett allvarligt ämne.

”Vi är fördomsfulla. Jag är också det” säger hon framåt slutet. Att ändra på det är heller inte alldeles enkelt. Man kan tvätta ytan, ändra benämningar på saker. Men bemöter vi folk bättre för att vi kallar dem vid andra namn? Behandlas romer bättre än zigenare? Carlssons svar är nekande, om vi inte också ändrar på attityderna som ligger bakom beteendet. Det är här kärnan i hennes föredrag ligger. Vi har alla möjlighet att göra det vi själva vill av den tillvaro vi befinner oss i. Slutmeningarna blir en uppmaning till alla i Karlbergs aula: ”Ta vara på ert liv ni har fått. Gör vad ni själva vill!”

 

Text: Stefan Lennemyr

Bild: Anders Österberg

Lyssna på Kaybee radio-elevernas intervju med Marika Carlsson 

Sidan uppdaterades 2017-10-03

Synpunkter på sidan?