Berättelser som måste leva vidare

Temavecka: Säkerhetspolitik 2018

Med ett par ögonblicks eftertanke till vad vi tycker allra bäst om att äta inleder Dan Schreiber Karlbergsgymnasiets internationella vecka 2018. Tanken avbryts när han beskriver att en torr brödkant faktiskt kan vara det bästa man ätit. Så var det åtminstone för hans far som suttit i nazisternas koncentrations- och arbetsläger tills han befriades våren 1945. Och då bjöds på just en torr brödbit av en amerikansk soldat.

Iklädd blå skjorta och mörk kavaj berättar en andragenerationens överlevare om familjen plågor under andra världskrigets sista år. På norra Rumäniens landsbygd klarade sig familjen någorlunda bra under en tid av kriget, men deporterades under våren 1944 till Auschwitz-Birkenau, det största och mest ökända av nazisternas läger. Chefsläkare Josef Mengele visade höger och vänster vid ankomst, vilket betydde slavarbete eller gaskammaren, och för de som klarade denna selektering väntade en tillvaro av tortyr, arbetsläger och en gångmarsch tvärs genom Tyskland i träskor.

Det är 73 år sedan andra världskriget tog slut och lägren befriades. Berättelser från förintelsen behöver föras vidare och de som tidigare har gjort det, de drabbade själva, finns för det mesta inte kvar längre. Nu är det barn och barnbarn som återger historierna från helvetet. Dan Schreibers faster, som satt i lägret själv och korsade Tyskland till fots åker fortfarande runt och berättar, men även hans son för skildringarna vidare runt om i landet. Det sista är en upplyftande tanke. Vi behöver ögonöppnarna för ”vi väljer vad vi vill se”. Fadern till en av Schreibers vänner levde i Tyskland under kriget, och han vidhåller än idag att han inte visste vad som försiggick i landet, trots rader av slavarbetare som dag ut och dag in marscherade till fabriken mitt inne i staden.

Text: Stefan Lennemyr

Bild: Stefan Lennemyr

Sidan uppdaterades 2018-01-31

Synpunkter på sidan?